Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så lefven med ett folk, som ej kan herrska
Och aldrig vill beherrskas.
Ej komplott,
Ty folket ropar, att ni gäckat dem;
Och sist när spannmål gratis deltes ut,
Ni knorrade och kränkte folkets vänner
Och kallade dem adelns fiender,
Lycksökare och krypare.
Nå väl,
Det var ju kändt förut.
Ej för dem alla.
Då har ni lärt dem sedan.
Lärt dem? Jag?
Det vore likt er just.
Ja, icke olikt;
Jag sörjde bättre då för dem än ni.
Hvi blef jag konsul då? Vid dessa moln!
Låt mig då lika usel bli som ni
Och gör mig sedan till er med-tribun.
Ni röjer allt för mycket utaf det,
Som retat folket upp.[1] Om ni ert mål
Vill uppnå, måste ni den rätta vägen,
Som ni förlorat, leta upp med saktmod,
Ty annars blir ni aldrig Romas konsul
Ej heller dess tribun.
Var lugn, var lugn!
Förfördt är folket. Ha! En sådan falskhet
Ej höfves Rom. Ej har Coriolanus
Förtjenat, att en sådan stötesten
Man lömskt i vägen för hans ära lägger.
Med mig om spannmål tala!
Så sade jag och säger’t än en gång.
Ej nu, ej nu!
Ej nu; ni är för het.
Just nu, så sant jag lefver! – Adelsmän,
Förlåten, att jag säger så. –
Den snuskiga, ombyteliga pöbeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
