Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För Rom, det otacksamma, äro lönta
Med detta tillnamn blott, ett minnesmärke
Och vittne på det hat, som du mot mig
Bör hysa. Endast detta namn är qvar,
Ty folkets grymhet och dess ilskna afund,
Tillstadda af en modlös adel, som
Mig öfvergaf, ha slukat opp de andra
Och låtit mig från Rom af slafvars röster
Uthvisslad blifva. Denna stora nöd
Har bragt mig till din härd, ej någon fruktan –
Förstå mig rätt – för eget lif; ty om
Jag vore rädd för döden, skydde jag
Väl mest af alla dig. Nej, lutter hat
Och lust att qvitta räkningen med Rom
Har fört mig hit. Om nu du har ett hjerta,
Som sväller utaf hat och hämnas vill,
Hvad sjelf du lidit har, samt lappa hop
Ett stympadt fosterland, så skynda dig,
Drag fördel af min ofärd, nyttja den,
Och blifve mina hämdebragder dig
Välgerningar; ty jag vill dra i härnad
Emot mitt kranka land så bittert ilsket,
Som alla djeflar. Men, om så det är,
Att ej du djerfs, men re’n dig känner trött
Af bardalek, – nå väl, då är jag ock
Utledsen vid mitt lif och bjuder här
Min strupe åt din gamla fiendskap;
Du är en narr, om ej du skär den af,
Då jag dig städse har med hat förföljt
Och tappat tunnor blod utaf ditt land
Och lefver dig till smälek blott, så framt
Jag icke tjenar dig.
O Marcius, Marcius!
Hvart ord du sagt har ryckt utur mitt hjerta
En rot af gammalt hat. Om Jupiter
Ur molnen ropade, som ett orakel:
"Det sanning är," jag trodde det ej mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
