- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Första bandet /
152 / 86

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. IV, 3 - Coriolanus. IV, 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


1 Tjen. Akkriterad! Hvad vill det säga?

3 Tjen. Men då de få se hans hjelmbuske i vädret
igen och karl’n i sitt gamla humör, så krypa de nog ut ur
sina hålor, som kaniner efter ett regn, och sälla sig till
honom.

1 Tjen. Men när skall detta ske?

3 Tjen. I morgon, i dag, nu genast. Trumman lär
komma att gå i eftermiddag; det är liksom deserten det,
ser du, som kommer, innan de torka sig om munnen.

2 Tjen. Hå, då lär vi få litet muntert igen. Den der
freden duger till ingen ting, utom till att göra jern rostigt,
föröka skräddarnes antal och skaffa birfilare till verlden.

1 Tjen. Tacka vill jag krig;[1] det öfverträffar freden,
som dagen öfrerträffar natten. När det är krig, så är det
ett bråk, ett lefverne, ett hejdunder, och alltid får man höra
nytt se’n. Freden är bara sömnsjuka, pjaskig, döf, dum
och känslolös och skaffar flere oäkta barn till verlden, än
kriget gör ända på folk.

2 Tjen. Så är det; och som kriget är en sorts
våldtägt, så kan det icke nekas, att freden är en stor
hanrejmakare.

1 Tjen. Ja, och gör folk till ovänner med hvarandra.

3 Tjen. Riktigt resoneradt, ty då behöfver ingen den
andras hjelp. Nej, tacka vill jag krig! Jag hoppas, att man
skall få Romare för lika godt pris som Volscer. – Nu
stiga de upp från bordet.

Alla 3. In, in, in! (De gå)

FJERDE SCENEN.



Rom. Ett torg.

(Sicinius och Brutus uppträda).

Sic.

Han hörs ej af han är ej farlig mer,
hans makt är slut i fredlig tid, då folket,
Som rasade, har blifvit lugnt igen.
Hans vänner skola rodna, då de se,



[1] Den storartade humor, som ligger i slutet af detta samtal, bör icke lemnas utan uppmärksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:46:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/a/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free