Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu en missnöjd vän, som blefve kränkt
Utaf hans hårdhet. – Tänk, om så han gör.
Er goda vilja dock af Rom skall lönas
Med tack i samma mån, som väl ni menat.
Jag vill försöka det, han hör mig nog.
Dock bet han sig i läppen, brummade
Emot Cominius; – det är betänkligt.
Han var ej god, han var på nykter mage;
Är magen tom, så rinner blodet kallt;
På morgonen man vresig är och hatar
Att gifva och tillgifva; deremot
Då blodets rör och gångar äro fyllda
Med vin och föda, är man blidare
Än i en fastlagstid. Jag passar på,
Då bordshumöret gynnar mina böner,
Då vill jag gripa honom an.
Ni känner rätta vägen till hans godhet
Och kan ej vilse gå.
Jag vill försöka,
Det gånge hur som helst. Jag snart skall veta,
Hur saken går.
Han hör ej honom.
Ej?
Tro mig, i guld han sitter, ögat gnistrar,
Som om det ville tända Rom. Hans vrede
I bojor håller hans barmhertighet.
Jag böjde knä; han vårdade sig knappt
Att säga mig "stig upp" och gaf mig afsked
Med stumma handen. Hvad han skulle göra,
Och hvad han icke skulle, gafs mig skriftligt:
Af ed han tvangs att handla, som han gjorde.
Vi hafva såleds ej det minsta hopp,
Om icke på hans moder och hans maka,
Som tänka bedja honom om förskoning
För fosterlandet. Låt oss derför gå
Och skynda på dem, vackert bedjande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
