Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För hans skull blott, som trodde sig om mer,
Jag medgaf ännu litet. – Nya böner
Från stat och vänner vill jag hädanefter
Ej låna öra till. – Hvad larm är detta?
(Buller utanföre).
Skall jag bli frestad att mitt löfte bryta
I samma stund jag det har aflagt? – Nej! –
(Virgilia och Volumnia, den sednare ledande vid handen
den unge Marcius, samt Valeria uppträda: alla
sorgklädda).
Min hustru främst, och så den vördnadsvärda,
Som bildat denna kropp; vid hennes hand
Ett barnabarn! – Du ömhet, gack din kos!
Naturens alla band och lagar, bristen!
Må obarmhertigheten bli en dygd! –
Hvem gäller bugningen? Hvem dufvoögat,
Som kan en gud till mened få? – Jag smälter?
Jag är ej skapt af värre jord än andra. –
Min moder bugar sig! Som om Olympus
Sig böjde för en tufva, bedjande;
Min lilla gosse har en blick af förbön,
Hvarur naturens allmakt ropar högt:
"Ack, neka ej!" – Må Volscer plöja Rom
Och harfva upp Italien, men aldrig
Blir jag ett sådant kräk, som lyder varsel.
Jag står, som hade menskan skapt sig sjelf
Och icke kände till ett annat ursprung.
Min herre och min man!
Jag har ej samma ögon som i Rom.
Den sorg, som oss förvandlat, kommer dig
Att tycka så.
(Afsides). En svag aktör jag är,
Har glömt min roll, har kommit af mig platt
Och står med skammen. – (Högt). Ack, mitt hjerteblod!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
