Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag mina saker fört om bord, farväl!
När gunstig vind och lägenhet sig yppar,
Sof icke syster, låt mig höra af dig.
Laertes, kan du tvifla deruppå?
Hvad Hamlet angår och hans kärleksjoller,
Anse det för en lek, ett svall i blodet,
En späd viol i vårens knoppningsdagar,
Förtidig och förgänglig, ljuf och flygtig,
Ett doft, en ögonfägnad för minuten,
Ej mer.
Ej mer än så?
Ej mer än så!
Ej blott i merg och ben naturen växer,
Men allt som detta tempel stiger upp,
Utvidgas inifrån ock själ och sinne.
Kanhända nu han älskar dig, min syster,
Och intet stoft af svek har än besmittat
Hans viljas dygd. Men väg hans rang och frukta,
Att icke Hamlets vilja är hans egen,
Ty åt sin börd han sjelf är undersåte,
Och är ej som den ringaste af folket
Sin egen lyckas smed. Uppå hans val
Beror ju hela statens väl och ve,
Och derför är hans val begränsadt ock
Utaf den kropp, hvars hufvud sjelf han är.
Om nu han säger, att han älskar dig,
Så må du honom tro, men blott så vidt
Som han i kraft utaf sitt stånd och börd
Kan hålla ord; det kan han icke längre,
Än hela Danmarks röst ger honom lof.
Betänk din ära, hvad den skulle lida,
Om alltför villigt till hans älskogsvisor
Du lyssnade och miste så ditt hjerta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
