Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på det högsta älskar dig, du högtälskade, tro det. –
Farväl!
Evigt din, dyraste flicka, så länge
denna kropp tillhör honom."
"Hamlet."
Se, detta har min dotter lydigt visat
Och yttermer hans trägna kärleksböner,
Alltsamman, ord för ord, till punkt och pricka
Förtrott sin faders öra.
Huru tog hon
Hans kärlek mot?
Hvad tänker ni om mig?
Att ni en man af tro och heder är.
Jag menar det. Men låt mig nu få veta:
Hvad skulle ni väl hafva tänkt om mig,
Om denna heta älskogslek jag sett,
– Som ock jag gjorde, det är visst och sant,
Förrän min dotter derom sade något –
Hvad skulle ni, min konung, ni, min drottning,
Väl hafva tänkt, om jag i tysthet varit
Åt denna kärlek en pulpet och gömma,
Och brottats med mitt hjerta, döf och stum,
Och bara gått och sett på deras älskog?
Hvad skulle ni ha trott? – Nej, rakt på saken!
Jag gaf min unga fröken denna lexa:
"Ung Hamlet är ju prins, för hög för dig,
Det går ej för sig" och befallte henne,
Att hon för honom skulle stänga in sig
Och hvarken taga budskap eller skänker.
Så gjordt, hon lade mina ord på hjertat,
Men han, afvisad, – för att tala kort –
Föll uti svårmod först och så i fasta
Och så i sömnlöshet och så i svaghet
Och så i vurmighet samt grad för grad
I denna koller, som han rasar i,
Och som vi alla sörja öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
