Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den grund och väckelse till qval som jag?
Han skulle dränka scenen uti tårar,
Med gräsligt tal hvartenda öra spränga,
Förbrytarn göra galen, skrämma oskuld,
Förfära den ovetande och jaga
I ögon och i öron fasan in.
Och jag!
En slö, eländig usling, famlar här
Och pratar som en dummer-Jöns i sömnen,
Men säger intet, intet för en konung,
Uppå hvars egendom och dyra lif
Ett gudlöst våld blef gjordt. – Är jag pultron?
Hvem kallar mig för vekling? ger mig stryk?
Afrycker mig mitt skägg och blåser det
I synen på mig? nyper mig i näsan
Och kör en lögn tillbaka i min hals,
Ja, djupt i lungan ned? Hvem gör mig detta?
Ha!
Jag höll det nog tillgodo, ty jag är
En dufvohjertad mes och saknar galla
Att göra min förnedring bitter med;
Ty annars hade jag väl långt för detta
Med aset utaf denne niding gödt
Hvarenda korp i landet. Fräcka blodhund!
Gemena, grymma, liderliga best!
Ack, hvilken åsna är jag ej? Hur tappert,
Att jag, en mördad faders käre son,
Till hämd af helvete och himmel manad,
Skall som ett qvinfolk lätta mig med ord
Och svärja och förbanna som en sköka,
En köksa! –
Fy, Hamlet! – Grip dig an! – Hm! Jag har hört,
Att bofvar någongång af scenens trollmakt
Ha blifvit gripna i sitt innersta
Och genast sina nidingsverk bekänt,
Ty mordet, fast det ingen tunga har,
Dock talar underbart. – Det spelas skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
