Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du sett min kärlek utan minsta fläck,
Och som min kärlek är, så är min skräck.
Stor kärlek för ett intet rädas plär,
Är rädslan stor, stor kärleken ock är.
Snart, hulda maka, skall jag från dig vika,
För åldrens börda mina krafter svika.
Uti Guds sköna verld du stannar qvar
I kärlek och i ära – hvad jag var
En ann skall bli –
Håll upp med dessa ord!
En sådan falskhet ej hos mig blir spord.
Guds hämd mig drabbe, om jag tar en ann.
En omgift enka drap sin första man.
För andra gången gifta mig! O nej!
Det vinningslystnad vore, kärlek ej.
För andra gången mördar den sin maka,
Som vill ånyo brudsängs-fröjder smaka.
Jag tror du allvar har med dina ord,
Men, ack, hur ofta är ej mened gjord!
All föresats är blott en minnets slaf,
Till börden häftig, ser den snart sin graf.
Så sitter karten nog vid grenen qvar,
Men faller sjelfmant, då den mognat har.
Ej allt, som glimmar, akte man för guld,
Man gäldar sällan till sig sjelf sin skuld.
Den föresats i lidelse vi gjort,
När hettan svalnat, gäller icke stort.
I glädje som i sorg ett häftigt mod
Förspiller sjelf sitt eget hjerteblod.
Der glädjen jublar högst, blir sorgen svår,
Och sorg för fröjden, fröjd för sorgen går.
Förgänglig verlden är, hvi undra då,
Att kärlek komma kan och åter gå?
Ty säg mig, hvem den andra leda tör,
Om lyckan eller kärleken det gör.
När stor man faller, gunstling flyr; den förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>