Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och i hvars jette-ekrar tusen småting
Man fogat in. Om hjulet störtar ned,
Så får det minsta tillbehör och bihang
Det helas gräseliga splittring lida.
En kungssuck går ej ensam, i dess spår
Ett allmänt nödrop öfver landet går.
Nu rusten er, jag ber, till hastig resa,
Ty jag vill lägga fjettrar på den fara,
Som nu på allt för fria fötter går.
Vi skola skynda oss. – (Båda gå).
Nu går han in uti sin moders rum.
Jag bakom en tapet vill ställa mig
Och höra alltihop. Var säker på
Att hon skall dugtigt lexa honom upp.
Men, som ni sagt, – och riktigt var det sagdt –
En tredje man bör lyss till deras samtal
Ty lätt naturen gör en moder partisk.
Farväl min konung, förr’n ni går till sängs,
Jag säger till hos er och talar om
Hvad jag förnummit.
Tack, min gode herre.
(Polonius går).
Min synd är svår, den stinker himmelshögt
Och bär af all förbannelse den äldsta,
Ett brodermord! – O, bedja kan jag ej,
Om lusten ock så skarp som vilja vore.
Min håg är stark, men starkare mitt brott,
Och lik en man till tvefaldt värf förpligtad
Jag står och tvekar, hvar jag skall begynna,
Och glömmer båda. Hvad? Om denna hand
Var en gång till så tjock af broderblod,
Fins ej i ljufva himlar fyllest regn
Att tvätta den så hvit som snö igen?
Hvad tjenar nåden till, om ej att skyla
Förbrytarns anlete? Och hvad är bönen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
