Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kon.
Hvad, Gertrud? Huru står det till med Hamlet?
Han rasar, såsom haf och stormar rasa,
När de om väldet kämpa. – Då han hörde,
Att något rörde sig bakom tapeten,
Drog han sitt svärd och ropade: "en råtta,"
Och dödade uti sitt vilda vanvett
Den gode, gamle mannen.
Grymma gerning!
Så hade oss det gått, om der vi varit.
Hans frihet hotar en och kvar med fara,
Er sjelf så väl som mig och alla andra.
Men ack, hvem skall för detta mordet svara?
Det skylls på oss, som borde hafva hållit
I trångt förvar och stängd från menskors sällskap
Den unga dåren; men vi höllo honom
Så kär, att ej vi sågo hvad vi borde.
Liksom en man, som döljer skamlig sjukdom,
Vi låtit honom hafva fritt sin gång
Och tära lifvets merg. – Hvar är han nu?
Han släpar bort den mördades lekamen;
Dock glänser än hans vanvett som ett guldkorn
Uti en malm af mindre ädel art:
Han gråter öfver hvad han har föröfvat.
O Gertrud, kom!
Ej solen förr skall bergen röra vid,
Än han är bragt om bord, och detta brott
Med allt vårt majestät och fyndighet
Vi måste skyla öfver. – Gyldenstern!
(Rosenkranz och Gyldenstern komma).
God’ vänner, gå och skaffa hjelp af flera.
I vanvett Hamlet dräpt Polonius
Och från sin moders rum bortsläpat honom.
Sök rätt på Hamlet, tala vackert, bringa
Den döda kroppen till kapellet. – Skynda!
(Rosenkranz och Gyldenstern gå).
Min goda Gertrud, kom, vi vilja kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
