Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. IV, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hvarför skulle det väl vara så?[1]
Och hvarför annorlunda? – Hör, Laertes,
Får jag dig råda?
Ja, ers majestät,
Blott ni ej råder så att frid blir af.
Jo, frid för dig. – Om nu han kommer hem
Förargad åt sin resa och ej vill
Åstad igen, så skall jag honom reta
Till en bedrift nyss mognad i min tanke,
Hvarvid han icke annat kan än falla.
Ej om hans död förtalet skall få nys,
Ej ens hans mor skall ana något svek,
Men kalla allt en slump.
Jag lyder er
Så mycket heldre, om ni så kan foga,
Att jag ett verktyg blir.
Så har jag tänkt.
När du var utomlands, det taltes mycket,
Så Hamlet hörde det, om din förmåga
Uti en ädel idrott. Sammanlagda
Ej alla dina färdigheter väckte
Hans afund så som denna enda konst;
Jag sätter den ej främst bland dina gåfvor.
Och hvilken idrott skulle det väl vara?
En bandros blott på liflig ungdoms mössa;
Men dock nödvändig. Lätt och ledig drägt
Ej kläder mindre ynglingen, som bär den,
Än zobelpelsen ger åt stadgad ålder
En värdig prydlighet och helsovärma. –
För tvenne månar sedan var det här
En ädling kommen ifrån Normandie.
Jag sjelf har Fransmän sett och stridt mot dem;
De rida väl, men denne riddersmannen
En trollkarl var. I sadeln var han fastgrodd
Och tumlade sin häst så underbart,
Som en centaur med springarn införlifvad.
All min förväntan öfvergick han vida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
