Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lae.
Och hvilka fler ceremonier annars?
Så vidt som lofligt hennes jordafärd
Vi gjort högtidlig. Hennes död var misstänkt,
Och hämmade ej kungsord lagens gång,
Så skulle hon i ovigd jord fått bida
På domedag. I fromma böners ställe,
Man skulle sten och grus på henne vräkt;
Nu har hon fått sin jungfrukrans på kistan,
Sin väg med blommor strödd samt själaringning
Och ärlig jordafärd.
Men intet vidare?
Nej, intet mer!
Vanhelga skulle man jordfästningen,
Om requiem man söng till ljuflig ro,
Som egnas dem, som farit uti frid.
Lägg henne ned i jorden!
Ur hennes skära, jungfruliga sköte,
Violer spire opp! Du ilskna prest,
För lammets thron min syster står, då du
I tandagnisslan ligger.
Hvad ser jag? Ha! Ophelia, den sköna!
Ljuft åt den ljufva! O, farväl, farväl!
Min Hamlets maka skulle du ha blifvit,
Din brudsäng skulle jag dig hafva bäddat,
Men ej din graf bestrött, du ljufva flicka.
O trefaldt ve må trefaldt tio gånger
På det fördömda hufvud drabba ned,
Hvars nidingsdåd din ljusa tanke grumlat.
Håll upp att kasta mull, tills än en gång
Jag henne hunnit trycka i min famn.
(Springer ned i grafven).
Nu kasten stoft på lefvande och död,
Tills grafven tornat upp sig till ett fjell,
Som högre är än gamla Pelion
Och blå Olymp umed hufvudet i skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
