Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej heller salt tillräckligt för att skydda
Den leda kroppen från förruttnelse.
Bened. Ack, lugna er, min herre! Sjelf jag är
Så helt och hållet slagen med förvåning,
Att knappt ännu jag vet hvad jag skall säga.
Beatr. Vid Gud! Man har beljugit min kusin.
Bened. Låg ni i natt i hennes kammare?
Beatr. Nej, ej i natt. Men hela året om
Jag annars varit hennes sängkamrat.
Leon. Bekräftadt! Hvad med jern förut var bommadt
Har blifvit bommadt ännu starkare.
Månn’ båda prinsarna och Claudio ljuga?
Han, som med sina kärlekstårar sköljde
Den smälek, som han talte om; nej bort,
Nej bort från henne genast, hon må dö!
Munk. Nej, än ett ord!
Ty endast för att gifva akt på fröken
Har jag så länge tigit still och väntat.
Jag sett, hur tusen rodnande gestalter[1]
På hennes kinder rusat opp; jag sett,
Hur tusen oskuldshvita englaväsen
Ha ilat fram och burit bort de röda.
I hennes öga flammade en eld,
Som brände upp det tvifvel dessa prinsar
Mot hennes jungfruoskuld dragit fram.
Ja, kalla mig för narr och tro ej på
Min lärdom och mitt lifs erfarenhet,
Som styrka ge åt hvad i bok jag läst,
Misstro min ålderdom, mitt helga kall
Och presterliga dygd, om denna fröken
Ej ligger här oskyldig och förtryckt
Af bitande förtal.
Leon. Omöjligt, munk!
Du ser, att all den dygd hon än har qvar
Är den, att ej hon öka vill sin synd
Med någon mened; nekar hon väl sjelf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
