Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Munk. Jo, om det utförs väl, så skall det byta
Förtal i ömkan; det är redan mycket.
Men mina drömmar ha ett högre syfte,
Ur dessa qval ett större verk skall födas.
Hon dog, – ty så bör saken ställas fram, –
I samma stund som hon anklagad blef,
Och sådant väcker ömkan, sorg och ursäkt
Hos en och hvar. Så är ju verldens gång,
Att hvad vi äga icke rätt värderas,
Så länge vi det njuta, men förloradt
Det prisas öfver värdet; då, först då
Vi se det goda, som vi förr ej aktat.
Så skall det gå med Claudio, då han
Får veta, att hans ord ha mördat henne.
Då smyger hennes ljufva lefnadsbild
Så stilla in uti hans fantasi,
Och hvarje hennes retande behag
Skall komma, klädt i mera dyrbar skrud
Och mera lefvande och tjusande
Inför hans inre andeliga öga,
Än då hon lefde sjelf. Då skall han sörja,
Om nånsin kärlek i hans hjerta bott,
Och önska, att han ej anklagat henne,
Om ock han skulle tro, att hon var skyldig.
Gör som jag sagt och lita på att följden
Skall gifva sakens utgång bättre skepnad,
Än jag på måfå nu kan skildra er.
Men om vi ock i allt ej skulle lyckas,
Så skall dock tanken blott på hennes död
Förqväfva denna oerhörda smälek.
Och skulle allt slå fel, så göm er dotter,
Som bäst det passar hennes kränkta rykte,
För allas ögon, tungor, oförrätter,
I någon from och enslig klostercell.
Bened. O Leonato, gör som munken säger,
Och fast ni vet, hur högt och innerligt
Jag älskar både Claudio och prinsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
