Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. I, 2 - Två ungherrar från Verona. I, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jul. Tag upp dem, om du tycker det är värdt.
Luc. Det togs ju illa upp, att dit de kommo.
Dock tar jag dem, de kunna sig förkyla.
Jul. Du har till dem en smula klockarkärlek.
Luc. Ja, ni kan säga hvad ni tror er se,
Men jag kan också se; ni tror jag blundar.
Jul. Kom, kom; behagar du att följa med?
Ant. Hvad var det för en allvarsam diskurs,
Som bror min höll med dig i klostercellen?
Pant. Det var om Proteus, er son.
Ant. Hur då?
Pant. Han undrar på ers nåd, som låter honom
Sin ungdom slösa bort i fadershemmet,
Då folk af lägre villkor sina söner
I verlden skicka ut att få befordran.
En del i fält att söka der sin lycka,
En del till fjerran haf på upptäcktsresor,
En del till lärda universiteter.
För en af dessa vägar eller alla
Han tror, att Proteus, er son, är skicklig,
Och bad mig yrka, att det ej går an
Att låta honom spilla tiden hemma;
Han finge ångra det på gamla dar,
Om ej som ung han sett sig om i verlden.
Ant. Du ej behöfver yrka stort på det,
Som re’n en månad jag har grundat på.
Jag noga har betänkt hans tidsförlust
Och att han förr ej blifver riktigt karl,
Än han i verlden blifvit lärd och pröfvad.
Erfarenheten vinnes genom flit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
