Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Om natten bo hos Silvia mina tankar;
Jag skickar dem som slafvar dit att ila.
O, kunde deras herre fälla ankar
Der snart hans slafvar känslolösa hvila!
O, låt dem hvila ut i hvita barmen,
Då emellertid den herrskare, som sändt dem,
Ej öfver deras fröjd kan qväfva harmen,
Sjelf lottlös i den salighet, som händt dem.
För det jag sändt dem, sjelf jag bannar mig;
Der sjelf jag borde bo, de hvila sig."
Hvad står det här? "I qväll, min Silvia, jag befriar dig."
Ja så; och här är stegen, som skall nyttjas. –
Ha, Phaëton, – ty du är Merops son, –[1]
Du djerfs förmäten styra himlaspannet
Och tända verlden med din fräcka dårskap?
Du griper efter stjernor, som dig lysa?
Gå, låga snyltgäst, oförskämda slaf,
Och vinn med söta miner dina likar!
Och tacka du min nåd, ej eget värde,
För det du slipper härifrån med lifvet,
En gunst, som högre är än all den ynnest,
Som jag i öfvermått på dig har slösat.
Men om du dröjer längre i mitt land,
Än du som hastigast kan dig bereda
På flykt ifrån vårt konungsliga hof,
Så skall jag hämnas vida mer, än nånsin
Jag har min dotter älskat eller dig.
Gå, gå; jag vill ej höra fåfäng ursäkt;
Fort härifrån, så kärt dig lifvet är!
(Går).
Val. Ack, heldre dö, än lefva på en pinbänk!
Att dö är vara biltog från mig sjelf,
Och Silvia är jag sjelf; från henne biltog
Är sjelf från sjelf, en landsflykt hård som döden!
Är ljuset ljus, om Silvia ej syns?
Är fröjden fröjd, om Silvia ej fins?
Såframt jag ej får tänka, att hon fins,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
