Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som, när han stunden ser på jorden mogen,
Skall ösa hämdens glöd på syndarns hufvud.
Är broderskap hos dig ej bättre sporre?
Har kärlek slocknat i ditt gamla blod?
Ni, Edvards söner sju, du sjelf ibland dem,
Ni voro som sju kalkar af hans blod,
Sju ädla grenar af en enda stam.
Förtorkat har naturen somliga,
Och somliga har ödet huggit af,
Men Thomas, min gemål, mitt lif, min Gloster –
En kalk så ren af Edvards helga blod,
En blomstergren utaf hans kungastam,
Är bräckt och all den ädla saften spilld,
Är huggen ned och kronan ligger vissnad
För afundshand, för blodig mördaryxa!
Ack, Gaunt! hans blod var ditt; den bädd, det sköte,
Den kraft, den form, som danat dig, har danat
Din bror; och fast du lefver än och andas,
Så är du dräpt i honom: helt och hållet
Du gifver bifall till din faders död,
Då så du ser din arma broder dö,
Som var ett aftryck af din faders lif.
Nämn det ej tålamod, det är förtviflan;
Då så du låter slå ihjel din broder,
Du visar raka vägen till ditt lif
Och lär din mördare att slagta dig.
Det som är tålamod hos ringa män,
Är kallblek feghet inom ädla bröst.
Hör, Gaunt, du skyddar bäst ditt eget lif,
Om hämd du kräfver för min Glosters död.
Guds sak det är; ty den som är hans ombud,
Smord i hans åsyn, helgad med hans fullmakt,
Har vållat Glosters död: om det är brott,
Låt himlen hämnas det, jag kan ej lyfta
En vredgad hand emot hans tjenare.
O ve, hvar skall jag då min nöd beklaga!
För himlen, enkors tillflykt och försvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
