Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alltför bedröfvad är ers majestät.
Ni lofvade, då kungen skildes från er,
Att lägga bort de tärande bekymren
Och bibehålla gladt och muntert lynne.
För kungens skull jag sade så; för min skull
Jag kan det ej och vet dock ingen orsak
Att bjuda sådan gäst som smärtan välkomst,
Om ej för det jag sagt en gäst farväl
Så älskad som min Richard. Ändå ser jag
En ofödd sorg, i ödets sköte mognad,
Mig gå till mötes, och min inre aning
Är rädd för intet, sörjer öfver något
Helt säkert värre än min konungs bortfärd.
Hvar smärtas väsende har tjugo skuggor,
Som likna smärtan, men ej äro hon;
Med tårar facetteradt, sorgens öga
Förvandlar ett till många föremål,
Likt dessa målningar som rakt fram sedda
Oss visa blott förvirring, men på sned
Bekomma former. Så ers majestät,
Betraktande på sned er konungs resa,
Ser sorgens bilder, dystrare än hon,
Som sedda rätt blott äro skuggor af
Hvad de ej äro. Trefaldt hulda drottning,
Gråt skillnans stund, ty mera ser ni ej,
Och ser ni mer, med sorgens blick ni ser,
Som gråter drömmar der ej verkligt sker.
Det kan så vara, men mitt inre säger
Att icke det är så. Hur helst det vare,
Jag kan ej vara annat än bedröfvad,
Så innerligt, så ängsligen bedröfvad,
Att, fast jag tänkande ej tanke tänker,
Ett ängsligt intet mig i qval försänker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
