Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den andre. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som ock hvad vinst för detta land det varit
Om fränden dött.
J prinsar, ädle lorder!
Hvad skall jag ge till svar åt denna usling?
Skall jag förnedra så min höga stjerna[1]
Att tukta honom som min vederlike?
Jag måste – eller se min ära fläckad
Af falska läppars skändliga förtal. –
Der är min pant, det dödens hand-insegel,
Som stämplar dig till helvete! – Du ljuger,
Det säger jag och vill bevisa med
Ditt hjerteblod, fastän det är för nedrigt
Att få min ridderliga klinga fläcka.
Låt ligga, Bagot! Tag den icke upp.
Jag önskar blott, han vore näst den bäste
I denna krets, som så mig förolämpat.
I fall ditt mod behöfver lika börd,
Här är min pant, Aumerle, till pant mot din.
Vid solens ljus, som visar hvar du står,
Jag hört dig säga, och med skryt tillika,
Att du bedref den ädle Glosters död.
Du ljuger sjufaldt, om du nekar det,
Och jag skall stöta lögnen i ditt hjerta,
Der hon blef smidd, och det med denna värjspets.
Du, fege, vågar ej att se den dagen!
Vid himlen! Denna stund jag ville se den.
Fitzwater, det till helvete dig dömmer.
Aumerle, du log; hans ära är så ren
I detta fall, som du i allt är oren;
Och att du är det, här min pant jag kastar
Att det på dig bevisa ända till
Min sista andedrägt. – Låt se, du vågar!
Om jag ej vågar, vissne denna hand
Och svinge aldrig mera hämdens glaf
Emot min oväns blanka hjelm!
Aumerle!
Menedare! Jag svär dig samma ed,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
