Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. I, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som skola börjas snart på fjerran strand.
Ej mer en törstig fosterjords Erinnys
Med egna söners blod sin mun skall färga,
Ej mer det skarpa kriget fälten rista
Och oväns marsch de späda blomster knäcka
Med jernskodd hof. De mordiskt lystna ögon
Som, meteorer likt på mulen himmel, –
Af samma ursprung, samma väsen alla, –
Nyss möttes i ett ilsket handgemäng,
Och borgarkrigets vilda slagtande
Nu skola par om par i sköna leder
Gå alla samma stråt, ej kämpa mer
Mot bundsförvandter, slägtingar och vänner.
Ej krigets egg, lik knifven utan slida,
Skall såra mer sin herre. Derför, vänner,
Vi vilja ända till den helga grafven –
Hvars krigare vi äro och hvars kors,
Det heliga, vi fästat på vår skuldra –
En engelsk härsmakt sända ut att strida,
Hvars armar skaptes re’n i moderlifvet
Till hedningsjagt i dessa helga ängder,
Der Herrans fötter, de välsignade,
Som till vår frälsning naglades vid korset,
För fjorton sekler sedan vandrade.
Dock, vårt beslut årsgammalt redan är,
Det båtar ej att säga er: "vi gå;"
Det var ej målet för vårt möte. Säg mig,
Ni ädle frände, grefve Westmoreland,
Hvad man beslutade i går i rådet
Till främjande af detta helga värf.
Westm. Min konung; denna brådska tog man hett,
Och många kostnads-öfverslag man gjorde
Förliden afton re’n; då kom der motigt
Ett bud från Wales, med tunga budskap lastadt;
Det värsta, att den ädle Mortimer,
Som förde folk från Herfordshire till striden
Emot den oregerlige Glendower,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
