Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sednare än de och sätta ut åt dem en mötesplats, der det
står i vårt eget skön att icke infinna oss. Då skola de
våga äfventyret på egen hand, men knappast hinna
fullborda detsamma, förrän vi äro öfver dem.
P. Henr. Ja, men det är troligt, att de skola känna
igen oss på våra hästar, våra kläder och mångfaldiga
andra saker och ting.
Poins. Jo pytt! Våra hästar skola de icke få syn på;
dem binder jag i skogen. Våra masker skola vi byta om,
sedan vi väl blifvit dem qvitt; och dessutom, ser du, har
jag med mig enkom öfverdrag af kanfas att maskera våra
vanliga ytterkläder med.
P. Henr. Men jag fruktar, att de bli oss för hårda att
nappas med.
Poins. Åh nej! Två af dem äro så äkta pultroner, som
de der någonsin tagit till harvärjan. Och den tredje, –
om han fäktar längre, än han anser rådligt vara, så vill
jag afsvärja mig vapnens bruk. Det bästa i hela detta
upptåg skall bli att höra hvilka obegripeliga lögner den här
feta skurken skall förtälja oss, då vi råkas vid
qvällsqvarden: huru han har fäktat minst med trettio; hvad parader,
hvad stötar, hvad lifsfaror han utstått; och i vederläggningen
af allt detta ligger just det fina.
P. Henr. Godt, jag följer med dig. Förse oss med
allt som kan behöfvas och möt mig i morgon qväll i
Eastcheap. Jag vill supera der. Farväl!
Poins. Farväl, min prins!
(Poins går).
P. Henr.
Er känner jag och vill en liten tid
Ert vilda lättingslefverne beskärma.
Dock härutinnan vill jag härma solen,
Som låter usla giftbemängda moln
Bortskymma hennes skönhetsglans för verlden,
På det att, när det faller henne in
Sig sjelf att vara, hon, den saknade,
En desto större undran måtte väcka
Frambrytande igenom stygga dunster,
I hvilkas qvalm hon tycktes nyss förqväfd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
