Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I sjelfva verket är. Månn’ rätt det vore
Att åt ett enda tärningkast förtro
Vår hela välfärd? Våga sådan skatt
På ögonblickets slump och falska nycker?
Det dugde ej; ty deri såge vi
Vårt sista hopp till sjelfva bottnen blottadt
Och sjelfva slutet, aldrasista skymten
Af all vår lycka.
Ja, det gjorde vi;
Nu hafve vi dock något till att vänta.
Vi kunna lefva friskt och slösa tappert
På framtids hopp. –
Det bor en tillflygts tröst för oss deri.
En samlingsplats, ett hem att flygta till,
Om djefvul eller ofärd bliga snedt
På våra värf, som äro jungfrur än.
Jag såge heldre, att er fader kommit.
Vårt företags beskaffenhet och färg
Tål ingen splittring. Ty nog tänker mången,
Som icke vet hvi Percy saknas här,
Att klokhet, undersåtlig pligt och misshag
Med våra tilltag håller grefven hemma.
Betänk, att sådant kan se misstänkt ut
Och skrämma upprors flod till ebb igen
Och väcka tvifvel om vår sak är rättvis;
Ty vi, som anfallsvis till väga gå,
Må hålla oss från skarpsynt pröfning fjerran
Och täppa alla titthål, alla springor,
Der kallt förnuft på oss kan stå och kika.
Ers fars frånvaro lyfter täckelset
Och visar den okunnige en skräck,
Ej anad ens förut.
Ni går för långt;
Hans bortovaro snarare oss gagnar.
Den ger en glans, en vida större aktning,
En högre djerfhet åt vårt stora värf,
Än om han vore här; det är ju klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
