Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bard. Vill ni ge mig pengar, kapten!
Falst. Lägg ut, lägg ut.
Bard. Buteljen kostar en engel.
Falst. Om den det gör, så håll till godo; om den också
kostade tjugo, så håll till godo, jag ansvarar för
prägeln. Befall min löjtnant Peto att möta mig vid
ändan af staden.
Bard. Det skall jag göra, kapten; farväl! (Går).
Falst. Om jag icke skäms för mina soldater, så vill
jag vara en lutfisk. Jag har missbrukat kungens
värfvare-bref förbannadt. På etthundradefemtio
soldater har jag vigilerat ihop trehundrade och några
pund. Jag pressar inga andra än behållet folk, rika
bond-knösar; skaffar mig reda på förlofvade ungkarlar,
som det redan har lyst två gånger för, sådant der
spis-vrå-sällskap som lika så gerna hör fan sjelf som
trumman, sådana der som äro räddare för smällen af en
bössa än ett en gång träffadt fjäderfä är. Jag pressar
inga andra än sådana der mors-grisar med hjertan i
bröstet knappt så stora som ett knappnålshufvud,
och de ha köpt sig fria från tjensten; och nu
består hela mitt kompani af fändrikar, korporaler,
löjtnanter, underhuggare, uslingar så trasiga som
Lazarus på målade tapeter, der den rika mannens
hundar sleka hans sår; och sådana som aldrig i sin
dar varit soldater, utan bortkörda, dåliga betjenter,
yngre söner till yngre bröder, sturska kypare och
försvarslösa stalldrängar, korteligen all sådan ohyra
som växer i lugna tider och under långvarig fred, tio
gånger otäckare trasiga än en gammal lappad fana. Se,
sådana karlar har jag nu att fylla deras nummer som
köpt sig fria från tjensten, så att man skulle kunna
tro att jag hade etthundradefemtio trasexemplar af
den förlorade sonen, nyss komna från svinvaktandet
och drafätandet. Det mötte mig en lustig kurre på
vägen och sad’ mig, att jag visst hade tömt alla
galgar i landet och pressat kadaverna. Intet dödligt
öga har sett sådana fogelskrämmor. Jag marscherar
icke med dem genom Coventry, det är visst och sant;
de kanaljerna marschera ju så bred-benta, som om de
hade blacken på;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
