Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Förra delen. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Worc.
Prinsen af Wales uppträdde inför kungen
Och manade till envig dig, min frände.
Om tvisten dock på våra hjessor låge,
Och ingen annan flämtade i dag
Än jag och Henrik Monmouth! Säg mig, säg mig,
Hur klang hans maning? Lät den som förakt?
Nej, vid min själ! Jag aldrig i mitt lif
Utmaning hört så blygsamt föras fram,
Så fromt en bror ej manat ut en bror
Till ädelt riddarspel och vapenlek.
Han gaf er allt hvad mannen skyller mannen,
Besmyckade ert lof med furstlig tunga,
Förtäljde som en krönika ert rykte
Och satt er städse högre än sitt pris,
Vanprisande sitt pris, jemfördt med er;
Och – hvilket klädde honom väl som prins –
Han talte om sig sjelf med blygselrodnad,
Tillrättavisande sin ungdoms lättja
Med sådant oförlikneligt behag,
Som vore han en dubbel anda mäktig:
Att både gifva och att taga lärdom.
Der höll han upp; men låt mig säga verlden –
Om denna dagens agg han öfverlefver,
Har England aldrig ägt så ljufligt hopp,
Så mycket misskändt för lättfärdighet.
Jag tror, min frände, att ni är förälskad
Uti hans dårskap. Aldrig har jag hört,
Att någon prins så vildt som han har lefvat.
Han vare hur han vill, – men innan qvällen
Skall jag med krigar-armar helsa honom,
Så han skall krympa hop för mina famntag.
Till vapen fort! Soldater, bröder, vänner,
Betänken sjelfva bättre dagens pligter
Än jag, som ej har tungans gåfva fått,
Kan hetsa upp ert blod med fagert tal.
Mylord, här är ett bref till er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
