Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Sednare delen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nationaldrag hos våra Engelsmän, – ha de något godt, så
skall det fram i hvardagslag. Om ni nödvändigt skall
påstå, att jag är en gammal man, så kunde ni låta mig
få vara i ro. Gifve Gud, att mitt namn icke vore en
sådan skräck för fienden som det är! Jag ville heldre
frätas till döds af rost, än skuras till smulor af
evinnerlig motion.
Lord-ö. Nå väl, lef rättskaffens, lef rättskaffens! Och
Gud välsigne ert förehafvande.
Falst. Skulle inte mylord kunna låna mig tusen pund till min utrustning?
Lord-ö. Icke ett öre, icke ett öre. Slantarna bränna
er, och ni är icke tålmodig nog. – Farväl; helsa till
min frände Westmoreland.
(Lord-öfverdomaren och rättsbetjenten gå).
Falst. Om jag det gör, så ge mig en näsknäpp med en
pålkran. – Menniskan kan lika litet skilja ålderdom
från snikenhet, som hon kan hindra unga kroppar från
liderlighet. Men gikten pinar den ena, och pockor
af lösaktighet anfäkta de andra; och så komma båda
åldrarna mina förbannelser i förväg. – Pojke!
Pag. Hvad befalls?
Falst. Hur mycket pengar är det i min pung?
Pag. Sju åttastyfversstycken och två vittnar.
Falst. Jag är icke i stånd att hitta på något
läkemedel emot den här börs-lungsoten; att låna
och låna drar bara ut på tiden, men sjukdomen är
obotlig. – Gå, bär detta bref till lord Lancaster,
detta till prinsen, detta till grefven af Westmoreland
och det här till gamla madam Ursula, som jag hvar
vecka lofvat att gifta mig med, allt sedan jag
varseblef det första hvita håret på min haka. Skynda
dig; du vet hvar du skall träffa mig. (Pågen går). Må
pocker anamma den här gikten, eller gikten anamma
de här pockorna, ty det ena eller det andra huserar
som fan i min stor-tå. Det gör just ingenting,
om jag haltar; jag har kampanjerna att skylla på,
och jag får så mycket resonablare pension. Ett godt
hufvud kan begagna allt; jag skall göra skröpligheter
räntebärande. (Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
