Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den fjerde. Sednare delen. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
P. Henr.
Hvad nu! Regn inom hus, men ej derute!
Hur står det till med kungen?
Ytterst illa.
Har han ej glädjebudet hört? förtälj det.
Han starkt förvandlad blef, då han det hörde.
Om han är sjuk af glädje,
Blir han nog bättre utan läkemedel.
Tyst, tyst, mylords; – ers höghet, tala sakta;
Er fader, kungen, tyckes vilja sofva.
Låt oss gå in uti det andra rummet.
Min prins, behagar ni oss sällskap göra?
Nej jag hos kungen sitta vill och vaka.
(Alla gå utom prins Henrik).
Hvi ligger kronan på hans hufvudgärd,
När så orolig sängkamrat hon är?
O, glittrande bekymmer, gyldne sorg,
Som håller så på gafvel slumrens portar
Mång sömnlös natt! – Och sofva nu med henne!
Men ej så sundt, så ljufligt ej, så sött
Som den med grofva klutar kring sin panna
Storsnarkar hela natten. Majestät,
Du klämmer den som bär dig, och du är
Ett ståtligt pansar lik i sommarhettan,
Det skyddar, men det bräns. En fjäder ligger
Vid andedrägtens port, den rör sig ej;
Om andlös han ej var, flög lätta dunet
På stund sin väg. – Min kung, min hulde far,
Den sömnen den är sund; det är en sömn,
Som har från denna gyldne ringen skiljt
Så mången engelsk kung. Min skuld till dig
Är blodsbands djupa sorg och heta tårar,
Dem kärlek och natur och sonlig ömhet
Dig, hulda fader, rikligt skola gälda;
Din skuld till mig är denna herrskar-krona,
Som går till mig, i rang och blod din närmste.
(Han sätter kronan på sitt hufvud).
Se, här hon sitter; – himlen henne skydde! –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
