Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Första delen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som öfvergår de nio Roms Sibyllors;
Hvad skett och livad skall ske, det ser hon klart.
Får jag nu kalla henne? Tro mitt ord,
Ty det är visst och sant och ofelbart.
Gå, kalla henne: (Bastarden går). Hennes konst att pröfva,
Tag du som Dauphin, Reignier, min plats;
Spörj henne barskt, gif henne stränga blickar; –
Så pröfva vi hvad klokskap hon besitter.
Skön jungfru, du vill göra underverk?
Reignier, du tänker att bedraga mig?
Säg, hvar är Dauphin? – Kom ur gömslan fram;
Fast jag ej sett dig, känner jag dig väl.
Förskräcks ej, ingenting är doldt för mig,
Jag vill i löndom enskildt med dig tala. –
Gån bort, J herrar; lemnen oss allena.
Den första duoten tappert hon bestod.
Dauphin, jag är en fåraherdes dotter,
Mitt vett i ingen lärdom öfvadt är.
Gud och vår fru det har i nåd behagat,
Att med sitt ljus mitt ringa stånd bestråla.
Se, då jag vaktade de späda lam
Och böd min kind åt solens glöd, så täcktes
Guds moder uppenbara sig för mig,
Och böd mig, majestätisk till att åse,
Att öfverge min låga kallelse
Och rädda från förderf mitt fosterland;
Hon lofvade sin hjelp och lycklig utgång,
Der hon förklarad kom i himmelsk glans.
Och då jag svart och solbränd var förut,
Kringgjöt hon mig med dessa klara strålar
Och skapte så den skönhet, som ni ser.
Spörj mig hvadhelst du än kan hitta på,
Och jag skall svara dig på ögonblicket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
