Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den sjette. Andra delen. I, 1 - Henrik den sjette. Andra delen. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej föra spiran i sin barnahand,
Ej bära diademet på sitt hufvud,
Hvars presthumör ej passar för en krona.
Var derför stilla, York, tills tid sig yppar;
Pass på och vaka medan andra sofva,
Och pejla lönligt du på statens djup,
Tills Henrik, öfvermätt af brudgumsfröjder,
Med dyrköpt drottning, och den stolte Humphrey
Med Englands pärer komma uti gräl;
Då vill jag lyfta högt min hvita ros,
Hvars ljufva doft skall parfymera luften;
Yorks vapen då skall svaja på min fana
Till nappatag med huset Lancaster;
Mig Henrik utan krus skall ge sin krona,
Och ingen bokmal mer i England throna.
(Går).
Hvi böjer min gemål sitt hufvud ned,
Liksom ett kornax tyngdt af Ceres’ gåfvor?
Hvi rynkar store Humphrey ögonbrynen,
Som om han bistert såg på verldens gunst?
Hvi fäster du din blick på dunkla jorden
Och stirrar på en fläck som bländar ögat?
Hvad ser du der? Kung Henriks diadem,
Infattadt i all verldens herrlighet?
Om så det är, så stirra, kryp på näsan,
Till dess ditt hufvud får den gyldne ringen.
Räck ut din hand och grip det klara guldet: –
Är den för kort? Jag skarfvar den med min;
Och när vi båda två ha fått det fatt,
Så lyfta vi mot himlen våra hjessor
Och sänka aldrig mer så lågt vårt öga,
Att jorden vi bevärdiga en blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
