Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Richard den tredje. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dröm, dröm om död och slagtande och blod,
Och dö af matthet i förtvifladt mod! –
(Till Richmond). Jag dog i hopp att kunna hjelpa dig;
Nu får du hjertefröjd och tröst af mig.
Gud och hans englar nu för Richmond stride,
Och stolte Richard sig i stoftet vride.
Gif mig en annan häst, – förbind mitt sår, –.
Jesu, förbarma! – Tyst; det var en dröm. –
Du fega samvete, så du mig ängslar! –
Blått brinner ljuset. – Det är dödstyst midnatt.
Kallsvetten står ikring mitt kött som skälfver.
Hvad fruktar jag? Mig sjelf? Jag är ju ensam.
Richard ju älskar Richard,
Och det betyder ju att jag är jag.
Mördare här? Åh nej; – jo; jag är här.
Så fly! – Hvad? Från mig sjelf? Ja visst; men hvarför?
För hämdens skull. På hvem? Månn’ på mig sjelf?
Jag älskar ju mig sjelf. Men hvarför då?
För något godt som jag har gjort mig sjelf?
Ack nej, ack nej! Förr hatar jag mig sjelf
För allt det onda som jag sjelf bedrifvit.
Jag är en skurk. Ljug ej, det är jag icke.
Narr, smäda ej dig sjelf; – narr, smickra icke.
Mitt samvete har tusen skilda tungor,
Och hvarje tunga för en särskild talan,
Och hvarje talan dömmer mig till skurk.
Ja mened, mened uti högsta grad,
Mord, rysligt mord i gräsligaste grad,
All synd som nämnas kan och kan bedrifvas,
Till skranket tränger sig och ropar skyldig!
Förtviflan! Ingen varelse mig älskar;
Och dör jag, ej af någon själ jag ömkas; –
Och hvarför skulle de, då ej jag sjelf
Den minsta ömkan hyser för mig sjelf? –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
