Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Du sade ju, då du mig ledde, Griffith,
Att ärans skötebarn, den store Wolsey,
Var död?
Ja, eders höghet; men jag trodde ej,
Att ni för smärta hörde hvad jag sade.
Förtälj mig hur han dog, min goda Griffith;
Om fromt han dog, så gick han före mig
Som ett uppbyggeligt exempel.
Ja,
Det säges, att han skildes hädan fromt;
Ty då af store gref Northumberland
I York han häktades att föras fram
Som svår förbrytare att stå för rätta,
Så blef han plötsligt sjuk, och det så illa
Att ej han kunde på sin mula sitta.
Ack, stackars man!
Dock kom han fram till Leicester
Med små dagsresor, tog i klostret in,
Der abboten med hela brödraskapet
Tog honom ärofullt emot. Till denne
Han sade dessa ord: "ack, fader abbot,
En gammal man af statens stormar bruten
Vill lägga sina trötta ben hos er;
En smula jord barmhertigt honom unnen!"
Gick så till sängs, der mer och mer hans sjukdom
Grep honom an; och på den tredje qvällen
Mot klockan åtta – sjelf han förutsagt,
Att denna timma skulle bli hans sista –
Gaf han med ånger, tårar, sorg och andakt
Fåfänglig äras glas till verlden åter,
Sin själ till Gud och somnade i frid.
Han hvile så; hans fel ej tynge honom!
Dock låt mig, Griffith, med all christlig kärlek
Om honom säga så: han var en man
Af otämd stolthet, som med furstar städse
Sig jemlik aktade, en man som styrde
Med ränker landet och som sålde tjenster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
