Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik den åttonde. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gard.
Ja.
Lord erkebiskopen; –
Han redan der en timma stått och väntat.
Låt honom komma.
Stig nu in, hans nåd.
Herr erkebiskop, djupt det smärtar mig
Att sitta här och se er stol så tom;
Men alla äro vi ju menniskor,
Vår lått är skröplighet, och få af oss
Så länge köttet herrskar äro englar.
En sådan svaghet och fåkunnighet
Har tubbat er, som bordt oss förelysa,
Att icke obetydligt er försynda
Först mot vår kung och sedan mot hans lag,
I det ni sjelf och edert presterskap
I riket spridt, så har man oss berättat,
En ny och farlig tro, ja kätteri
Som, om det icke hejdas, kan bli farligt.
Och sådant måste hejdas ögonblickligt,
J ädle herrar: vilda fålar tämjas
Ej blott med handen; skarp kapson man lägger
Kring deras käkar, nyttjar sporrarna,
Tills de bli spaka; om af håglöshet
Och barnsligt pjunkande för enskild man
Vi lide denna smittosamma sjukdom,
Farväl med läkedomen! Hvad blir följden?
Kif, uppror och allmänneligt förderf
För hela staten; våra grannar nyss
I öfre Tyskland[1] pliktat dyrt för sådant,
Och vi dem ömka när vi tänka på dem.
Mylords, jag hittills nitiskt sträfvat har,
Så väl i lefverne som embete,
Att min predikan och mitt stränga ansvar
I samma jemna bana måtte gå;
Det goda städs mitt ändamål har varit,
Ej heller fins den man, jag säger det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
