Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cymbeline. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Var denna skog och detta berg min verld,
Der jag har lefvat i en ädel frihet
Och gäldat himlen flera fromma skulder
Än i min hela föregångna lefnad. -
Dock, upp på bergen!
Ej jägarspråk är detta. - Den som först
Nedlägger vildt skall blifva festens herre,
Utaf de andra två skall han betjenas;
Vi frukta ej förgift, som har sitt hem
I högan loft. - Jag möter er i dalen.
(GUIDERIUS och ARVIRAGUS gå).
Naturens gnistor har man svårt att gömma!
Ej känna dessa barn sina kungabörd,
Ej anar Cymbeline att än de lefva.
De tro de äro mina; fast de fostrats
I denna grotta der de kröka rygg,
Så når dock deras hug palatsers tak;
Naturen lär dem att i simpla värf
Som prinsar föra sig och mycket bättre
Än konst kan lära. Denna Polidor,
Britanniens och kungens arfving, som
Guiderius kallad blef af fadren - Zeus!
Då jag ifrån min trefots-stol förtäljer
Hvad bragder jag har gjort, hans ande flyger
Midt in uti min saga; säger jag:
"Så föll min fiende, så satte jag
Min fot uppå hans nacke," rusar genast
Hans fursteblod till kinderna, han svettas,
Han spänner sina senor till en ställning
Som målar mina ord. Den yngre, Cadwal, -
Arviragus fordom - ger min talan lif
Med lika åtbörd, visar ännu mer
Sitt eget sinnelag. - Hör, Jagten går! -
O Cymbeline, Gud och mitt samvet känna
Att orättvist du mig förvisat; derför
Stal jag de två till tre års gamla barnen
För att beröfva dig afkomma, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
