Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cymbeline. V, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lägg denna tafla tätt invid hans barm;
Dess skrift om höjden af min ynnest talar.
Bort, bort! Håll inne med ert knot; min harm
Ej annars med sitt hårda straff förhalar. -
Upp, örn, till mina himlaklara salar! (Han stiger upp).
Sic. Han kom i thordön, och hans guddoms-ande
Var svafvel-rök. Den helga örnens nedfart
Oss hotade med krossning; himlafärden
Är ljuf som vårt Elysium. Kungafogeln
Nu plockar gudavingen, putsar näbben
Som när hans Gud är nöjd.
Alla. Haf tack, o Zeus!
Sic. Nu sluter marmorhvalfvet sig, han går
I strålpalatset in. - Bort! Det är bäst
Att lyda punktligt lagen som han fäst.
(Andarna försvinna).
Posth. (I det han vaknar).
Sömn, du min farfar blef; du aflat har
En far åt mig och skapat likaledes
En mor och tvenne bröder. Men, o hån!
Knappt födda fram, de gingo härifrån
Då jag blef vaken. - Uslingar, som lita
På furstars ynnest, drömma så som jag:
De vakna, finna intet. - Månn’ jag yrar?
Rätt mången drömmer, att han intet får,
Och det med rätta; likaväl han står
I lycka upp till halsen. Så jag gör;
Jag får en gyldne skatt, vet ej hvarför.
Hvad elfvor spöka här? En bok? En herrlig!
Var icke, som vår fina verld, en klädning
Som bättre är än ägarn; låt ditt inre,
Helt olikt våra hofmän, svara mot
Hvad ytan lofvar. (Han läser).
"Då en lejon-unge, sig sjelf okänd, utan sökande finner
och blir omfamnad af en späd luft-gestalt; och när från en
hög ceder grenar blifvit afhuggna, som, efter att i många
år hafva varit döda, återigen upplifvas, förena sig med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
