Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cymbeline. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då hon med sina knep fått öfverhand,
Så ställa till att Cloten kronprins blef.
Men då han nu försvann och allt slog fel,
Förföll hon i ett skamlöst raseri,
Bekände, Gud och menniskor till trots,
Hvad hon tillämnat hade, ångrade
Att hon sitt onda uppsåt ej fullbordat
Och dog förtviflad.
Cymb. (Till damerna). Ni det hörde, damer?
l Hofd. Ja, nådig herre.
Cymb. Mina ögon voro
Ej skuld dertill; skön var hon. Mina öron
Ej heller, ty de hörde hennes smicker;
Ej heller hjertat, ty det trodde henne
Den vara som hon syntes. Ej jag nändes
Misstänka henne; - men, min Imogen!
Att jag en dåre var, det må du säga:
Du har det rönt. Må himlen hjelpa oss!
(LUCIUS, JACHIMO, spåmannen och flere romerska fångar
komma med vakt; POSTHUMUS och IMOGEN i bakgrunden).
Nu, Cajus, kräfver du ej skatt af oss;
Den hafva Britterna tillintetgjort,
Dock med förlust af många tappra män,
Hvars fränder ha begärt att själarna
Försonas må med deras blod som blifvit
I slaget fångna. Jag beviljat det:
Det är ert öde nu.
Luc. Betänk, o herre,
Krigslyckans vexling. Segern tillföll er
Igenom slump: om vår den hade blifvit,
Ej hade vi kallblodigt hotat fångar
Med dragen klinga. Men då himlen vill
Att intet utom våra lif får gälla
Som lösepenning, må det gå; - alltnog,
En Romare med Romar-mod kan lida;
Augustus lefver, mins det nog. Om mig
Jag fyllest talat nu. En enda sak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
