Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cymbeline. V, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår Posthumus - en kung i kärlek, älskad
Utaf en kungadotter - tog till orda
Och började - men utan att förklena
Dem vi berömt, och deri var han lugn
Som dygden sjelf - en målning af sin sköna.
Då den var gjord af tungan och begåfvad
Med lif och själ, befanns att allt vårt skryt
Blott köksor gällde, eller att hans skildring
Oss gjort till stumma narrar.
Cymb. Nå, till ämnet!
Jach. Er dotters dygd - der börjas det. Blott hon
Så sade han, var kylig, men Diana
I sina drömmar brunstig. Jag, min usling,
Bestred hans loford och höll vad med honom -
En summa guld mot denna ring, som han
På fingret bar - att jag mig skulle skaffa
Ett rum uti hans bädd och vinna ringen,
Enär jag åtnjöt hennes ynnest. Han,
En ädel riddare och lika säker
På hennes dygd som jag fann henne trogen,
Slog vad om denna ring och hade gjort det,
Om ock den hade varit en rubin
I Phoebi hjul; han tryggt det kunnat göra
Om hela vagnens värde. Till Britannien
Jag for i denna afsigt. Nog ni mins
Mig här vid hofvet, der jag fick mig lära
Utaf er kyska dotter skilnaden
Emellan kär och skurk. Då så mitt hopp,
Men ej min längtan, blifvit qväfdt, begynte
Italienska hjernan smida ränker
I detta tröga land, högst nedriga
Men herrliga till gagnet. Med ett ord,
Mitt svek gick för sig, och jag kom tillbaka
Med sken-bevis tillräckliga att göra
Den ädle Leonatus galen; djupt
Jag sårade hans tro på hennes ära
Med de och de bevisen; jag drog fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
