223 / 25 (Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Som ni behagar. II, 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Cor.

Jag anar det, ty äfven jag har älskat.

Sylv.

Nej, du är gammal, du ej anar det,
Var ock som yngling du så trogen herde
Som nånsin suckat på en hufvudgärd.
Dock, om din kärlek liknat min, – ehuru
Jag tror, att ingen dödlig så har älskat –
Till huru mycket löjligt har ej då
Din fantasi och din passion förledt dig?

Cor.

Till tusen saker, som jag nu förgätit.

Sylv.

Då har du aldrig älskat riktigt varmt!
Om du ej minnes klart den minsta dårskap
I hvilken nånsin kärleken dig störtat,
Så har du icke älskat;
Och har du icke, så som nu jag gör,
Uttröttat folk med loftal om din sköna,
Så har du icke älskat;
Och bröt du icke upp ifrån ditt sällskap
Så tvärt som nu passionen jagar mig,
Så har du icke älskat. – Phebe, Phebe!

(Går).

Ros.

Ack, stackars älskare!
Jag ville taga reda på ditt sår,
Men fann dervid olyckligtvis mitt eget.

Prob. Ja, och jag mitt. Jag kommer ihåg, då jag var kär, huru jag slog min plit i stycken emot en sten och bad honom hålla det till godo för det han understod sig att smyga sig in om natten till Hanna Mysing; och jag kommer ihåg hur jag kysste hennes klappträd och jufret på den kon, som hennes små knubbiga händer hade mjölkat; och jag kommer ihåg hur jag omfamnade en ärtskida[1] i stället för henne och tog två ärter och gaf henne tillbaka och sade med gråtande tårar: bär dessa för min skull. Vi trogna älskare falla ofta på rätt lustiga kaprioler; liksom allting i naturen är dödligt, så är hela naturen i kärlekens stund dödligt rasande.

Ros.

Du talar klokare än du sjelf anar.

Prob. Nej, jag anar aldrig min egen klokhet, förrän jag bryter af mig benen emot den.

[1] Öppnade ärtskidor brukades af fruntimmer till hårprydnad. Förnäma damer brukade sådana af guld; ärtorna föreställdes af perlor.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 05:48:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hagberg/f/0225.html

		Shakspeare's dramatiska arbeten / Sjette bandet / 223 / 25 (1861) Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|