Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lucul. Flaminius, jag har alltid ansett dig för en
förståndig karl. — Håll till godo.
Flam. Ers nåd behagar blott säga så.
Lucul. Jag har alltid insett, att du har ett qvickt och
godt hufvud, — ja, ja, jag smickrar inte, — och att du vet
hvad vett och skäl är och kan lämpa dig efter tiden, om
tiden lämpar sig efter dig; allt goda egenskaper. — Gå du
din väg! — (Tjenaren går). Kom närmare, min hederliga
Flaminius! Din herre är en frikostig man, men da är
förståndig och du vet mer än väl, fastän du kommer till mig,
att det icke är sådana tider att man kan låna ut
penningar på bara vänskap, utan säkerhet. Här har du dig en
liten stickstyfver, min gosse lilla; blunda med ögonen, och
säg att du såg mig icke. Farväl med dig!
Flam.
Ha! är det möjligt, att sig verlden är
Så olik och att vi, som lefde, lefva?
Fly, svarta nedrighet, till den dig hyllar!
(Kastar penningarna på golfvet).
Må dessa slantar skålla dig en gång!
Smält guld ditt straff i evigheten blifve,
Du skugga af en vän, men ej han sjelf!
Har vänskap väl så svagt och mjölkigt hjerta,
Att den blir löpnad inom knappt ett dygn?
Jag ser, o gudar, hvad min herre lider!
Den slafven bär ännu min herres måltid;
Hvi skall den gifva honom gagn och näring,
Då sjelf han är förvandlad till förgift?
O, må blott sjukdom komma derutaf!
I dödens stund må ej den del af lifskraft,
Som Timon har betalat, kunna lindra
Hans sjukdom, utan blott dess slut förhindra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
