Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timon af Athen. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tim.
Säg icke det; sjelf uslare du är.
Du Er en slaf, som lyckan aldrig famnat
Med huldrik arm; du är till födseln hund.
Om du, som vi, från vaggan genomlupit
Den ljufva ban som öppnas har i lifvet
För dem som kunna kommendera allt
Hvad njutning nämns, du hade kastat dig
I vällust-afgrund, smält din ungdom ned
I mången lustans bädd och aldrig lärt
Förnuftets is-bud, utan blindt dig störtat
På dina söta villebråd. Men jag,
Som haft en verld till sockerbagare
Och alla menskors tungor, ögon, hjertan
I tjenst långt mer än jag dem kunde bruka; —
Som löf på eken hängde de vid mig
Tallösa, föllo dock från sina qvistar
Vid första nattfrost; — blott och bar jag står
För hvarje storm som blåser: tåla sådant,
För mig som bättre haft, är icke lätt.
Ditt lif med plågor började, och tiden
Har stålsatt dig. Hvi skall du hata menskor?
De smiekrade dig ej. Hvad gaf du dem?
Om du förbanna vill, välan, förbanna
Din far, det kräket, som på trots besof
En tiggerska och sammanbragte dig,
Du ärfteliga trashank. Gå din väg! —
Om du ej vore född ett menskors afskum,
Du hade varit skurk och smickrare.
Stolt ännu?
Ja, för det jag ej är du.
Min stolthet är att jag ej slösat har.
Och min att jag ännu är slösare.
Om all min rikdom instängd var i dig,
Jag gaf dig lof att hänga den. Gå bort! —
O, låge allt atheniskt lif i denna,
Jag åt det upp! (Äter upp en rot).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
