Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvadhelst du mig befaller vill jag göra,
Jag vet hvad jag är skyldig äldsta syster.
Säg, jag befaller dig, hvem är dig kärast
Bland alla friarne? Men tala sanning.
Ack, syster, ännu har jag icke sett
Ett sådant anlete på någon karl,
Att framför något annat det mig täcktes.
Hon ljuger, lillan! Visst Hortensio?
Om han behagar dig, så lofvar jag
Att fria sjelf för dig; han skall bli din.
Aha! du tycker mer om rikedom;
Storståtligt vill med Gremio du lefva.
Är det för hans skull som på mig du harmas?
Åh nej, du skämtar! Nu begriper jag,
Att du med mig har skämtat hela tiden.
Jag ber dig, syster Karin, släpp min hand.
(Ger henne en örfil).
Om det är skämt, så var det andra skämt.
Hvad nu, hvad nu, mamsell! Så oförskämd!
Gå bort, Bianca. – Stackars barn, hon gråter! –
Sköt du din sy-nål; tala ej med henne. –
Fy skam, din satans stygga! Kränka henne,
Som aldrig nånsin gjort dig minsta ondt!
När sade hon ett bittert ord åt dig?
Hon bara tiger, det förargar mig!
(Springer på Bianca).
Hvad? Midt för mina ögon! – Gå, Bianca.
Jag får ej heller det? Ha, nu förstår jag:
Hon är er skatt, och hon skall ha en man.
Barfotad skall på hennes bröllopsdag
Jag dansa och, för det ni älskar henne,
Till helvets portar föra mina apor.[1]
Säg icke mer; jag sätter mig att gråta,
Till dess jag finner läglig tid till hämd.
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
