Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. II, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grem.
Ursäkta oss, Petruchio, jag ber;
Låt också oss ett ord i laget få.
För tusan! ni är rasande burdus.
Förlåt mig; men jag ville ej förrän jag slutat stanna.
Men hela frieriet ni lär en gång förbanna. –
Bästa granne, detta var en ganska kärkommen present,Förlåt mig, dristigt är det utaf mig
Att såsom främling uti denna stad
Uppträda för att fria till er dotter,
Den sköna, dygdesamma fröken Bianca.
Jag känner också, att ni fast beslutat
Att ge er äldre’ dotter företrädet;
Min enda bön är den, att jag må få –
När ni har vunnit kunskap om min härkomst –
Tillträde med de öfriga som fria
Och samma gunst och välkomst som de andra.
Till edra döttrars gagn och undervisning
Jag lemnar här ett simpelt instrument
Och dessa böcker, Romare och Greker[1];
Stort deras värde är, om ni dem mottar.
Lucentio heter ni? – Hvar är ni hemma?
I Pisa; herr Vincentio är min far.
En mäktig man i Pisa; utaf ryktet
Jag känner honom; var välkommen, herre. –
(Till Hortensio).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
