Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hur djerfs ni, lymlar, komma fram med sådant
Och bjuda mig en rätt som ej kan ätas?
Der har ni tallrickar och glas och allt! –
(Slår ikull bordet).
Ni dumma lymlar! slamsiga kanaljer!
Hvad? muckar ni? Jag skall er lära, jag!
Min bästa man, nu är du allt för häftig;
Det dugde nog att äta, om du ville.
Nej, kära Karin, det var torrt och vidbrändt,
Och sådan föda är mig strängt förbjuden;
Den föder galla, förorsakat arghet;
Vi borde heldre fasta båda två –
Ty båda äro vi koleriska –
Än sjuka bli af sådan vidbränd stek.
Var lugn, min vän; i morgon blir det bättre,
I afton fasta vi i kompani;
Kom nu med mig i brudgemaget in.
I hennes kammare,
Predikande om återhållsamhet;
Han svär och dundrar; hon, den arma själen,
Ej törs se upp, ej tala eller stå,
Men sitter som hon vaknat ur en dröm.
Bort, bort! Nu kommer han tillbaks igen.
Så har jag klokt mitt regemente börjat
Och hoppas att jag lyckas skall till slut.
Min falk är hungrig nu och mycket tom
Och får ej mat förrän hon blivit tam,
Ty annars lär hon aldrig lyda pipan. –
Ännu ett sätt jag har min falk att tämja
Och lära den att lystra på sin herre;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
