Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att ej Bianca någon höll så kär
I hela verlden, som Lucentio?
Du stygga kärlek! falska qvinnokön!
Det här är underligt, det må jag säga!
Lär känna mig; jag är ej Licio,
Ej heller musikus som jag tycks vara,
Men en som skyr att gå såhär förklädd
För hennes skull, som öfverger en ädling
Och gör en sådan lymmel till sin afgud;
Mitt namn är herr Hortensio, skall ni veta.
Signor Hortensio, jag har ofta hört
Att innerligt ni älskat har Bianca.
Då sjelf jag sett hur lätt på tråd hon är,
Jag vill med er, om ni är nöjd dermed,
Afsvärja mig för evigt hennes kärlek.
Hur ömt de kyssas! – Herr Lucentio,
Se här min hand, jag lofvar här att aldrig
Till henne fria mer, förklarar henne
Ovärdig all den hyllning, som jag fordom
Var dårlig nog att smickra henne med.
Och här jag lika ärligt svär att aldrig,
Om ock hon tiggde mig, till henne fria.
Fy! Se hur oförsynt hon smeker honom.
Må hvem som helst, blott han ej, henne sky!
Jag skall – på det att eden strängt må hållas –
I morgon äkta en förmögen enka,
Som lika länge älskat mig som jag
Har älskat denna oförskämda hexan.
Och så farväl, signor Lucentio. –
En qvinnas godhet, ej dess vackra ögon,
Mitt hjerta vinner. Nu jag afsked tar
Och håller mig vid det som jag har svurit.
Min fröken, måtte all den hulda lycka,
Som tillhör ömma hjertan, rikt er smycka! –
Jo, jo, jag har ertappat er, min sköna,
Hortensio och jag er öfvergifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
