Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. IV, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hort.
För tusan, Grumio, då kommer han till korta.
Godt, herre; klädningen är ej för mig.
Ja, ni har rätt, den är för nådig frun.
Se så, tag upp den på din herres räkning.
Nå, pojke, säg, hvad menar du med det?
(Sakta). Hortensio, säg att du betalar skräddarn. –
(Högt). Tag bort den, gå din väg och säg ej mer.
Jag skall betala klädningen i morgon,
Tag icke illa upp hans häftighet;
Gå nu och helsa till din mästare.
Kom nu, min Karin; till din far vi resa
Helt rätt och slätt i dessa simpla kläder;
Vår börs skall vara stolt, vår drägt eländig:
Det är vår själ som lånar glans åt kroppen,
Och liksom solen genom svarta moln,
Så strålar äran uti simpla kläder.
Hvad? är väl kajan ädlare än lärkan,
För det dess fjädrar äro skönare?
Hvad, eller ormen ädlare än ålen,
För det dess skinn mer brokigt är att åse?
Ack, Karin, nej! du är ej heller sämre
I denna simpla drägt och arma klädning.
Om du det anser skamligt, skyll på mig;
Nu friskt humör! Vi resa genast af
Till sus och dus uti din faders hem. –
Gå, ropa på mitt folk, vi resa genast;
Led hästarna till slutet af alléen,
Dit promenera vi och sitta upp. –
Låt se, jag tror att klockan nu är sju,
Vi kunna hinna fram till middagsbordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
