Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Så tuktas en argbigga. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är en karl, en gammal skrumpen gubbe,
Och ej en flicka, som du kallar honom.
Förlåt mitt ögas villa, gamle fader;
Jag blef af solens strålar bländad så,
Att allting som jag såg mig tycktes grönt.
Nu ser jag, att du är en vördig åldring;
Förlåt mig, jag dig ber, mitt dumma misstag.
Gör det, min gamla herre. Säg oss nu
Hvad väg ni reser; ha vi samma stråt,
Så skall ditt sällskap mycket fröjda oss.
Min värde herre och min muntra dam,
Som skrämde mig med sådan sällsam helsning,
Vincentio jag heter, bor i Pisa
Och reser nu till Padua att råka
En son, som jag på länge ej har sett.
Hvad heter han?
Lucentio, min herre.
Nå, det var bra; bäst för er son likväl; –
Så väl för slägtskaps som er ålders skull
Jag nu får kalla er: min kära fader.
En syster till min hustru, denna dam,
Nyss blifvit er sonhustru. Undra icke,
Blif icke vred; hon mycket väl är ansedd,
Är rikligt utstyrd och af god familj,
Och utomdess så bildad som det höfves
En brud åt hvilken adelsman som helst.
Låt mig omfamna er, Vincentio;
Nu resa vi att helsa på er son,
Som åt er ankomst mycket skall sig fröjda.
Är detta sant? Ni roar er kanhända,
Som resenärer bruka, med att skämta
Med främmande, dem ni på vägen råkar?
Jag dig försäkrar, gamle man, så är det.
Kom, följ oss för att öfvertyga er;
Vårt första skämt har gjort er misstänksam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
