Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönhet; jag låter upprätta ett inventarium. Den obetydligaste
persedel skall tecknas upp och fogas till mitt testamente;
till exempel: item, två stycken läppar, försvarligt
röda; item, två stycken blå ögon med dertill hörande ögonlock;
item, ett stycke hals, ett stycke haka och så vidare.
Är ni hitskickad som värderingsman?
Viol. Jag ser ert högmod; men om ock ni vore
Högmodets ande sjelf – ni är dock skön.
Min furste älskar er; o, sådan kärlek
Kan icke mer än gäldas nätt och jemt,
Om ock ni vore krönt som skönhets drottning.
Oliv. Hur älskar han då mig?
Viol. Med helig dyrkan och med varma tårar,
Med kärleks blixt och thordön, suckars moln.
Oliv. Han känner det, jag kan ej älska honom;
Dock tror jag han är dygdig, vet att han
Är ädel till sin börd, rik, frisk och ung,
Af ryktet ärad, lärd, frikostig, tapper
Och till gestalt och alla sina later
Intagande; dock älskar jag ej honom,
Det svaret har han länge kunnat finna.
Viol. Om jag er tillbad med Orsinos eld,
Med sådant qval, ett lif så snarlikt döden,
Jag funne ingen mening i er vägran,
Jag ej förstode den.
Oliv. Hvad gjorde ni?
Viol. Jag byggde mig en liten vide-hydda[1]
Framför er port och ropte till min själ,
Som bodde uti huset innanför,
Skref fromma sånger om föraktad kärlek,
Sjöng ut dem öfverljudt i dödstyst midnatt
Och lät ert namn mot bergens hallar studsa
Samt lärde luftens sqvallrerska att ropa
Olivia! –- Ni skulle icke finna
Emellan jord och himmel någon ro,
Förr’n ni förbarmat er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
