Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettondagsafton. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De trognaste och minst bönhörda offer,
Som andakt nånsin gaf – Hvad skall jag göra?
Oliv. Hvad er behagar och era höghet anstår.
Hert. Hvi skulle, om jag dertill hade hjerta,
Ej jag, lik röfvarn i Egypten,[1] mörda,
I mina dödsqval, hvad mig kärast var?
En grymhet, som dock gränsar till det ädla!
Men hör mig: då min trohet ni föraktar,
Och ej det verktyg är mig obekant
Som tagit bort min plats uti ditt hjerta,
Så lef du marmorhjertade tyrann!
Men denna gunstling, som jag vet ni älskar,
Och som, jag svär det, jag har ganska kär –.
Jag honom rycka vill utur det öga,
Der stolt han thronar trots sin herres qval.
Kom, yngling, kom; mitt grymma uppsåt mognat:
Till offer vill mitt kära lamm jag våga,
Korphjertat inom dufvans bröst att plåga! (Vill gå).
Viola. Och jag är färdig med frimodigt hjerta
För dig att lida tusen dödars smärta. (Vill följa honom).
Oliv. Hvarthän, Cesario?
Viola. I min älsklings spår!
Åt honom blef mitt hela hjerta gifvet,
Han är mig mer än solens ljus, än lifvet,
Långt mer än någon qvinna blifva kan,
Mer, öfver alla mer; ja, är ej han
Mitt hjertas kung, må himlens stjernor alla
Ned på min pligtförgätna hjessa falla!
Oliv. Ve, afskyvärde, så du mig bedrager!
Viola. Och hvem bedrar, hvem förolämpar er?
Oliv. Det är så längese’n? Da mins ej mer? –
För presten hit. (En af betjeningen går).
Hert. Kom! Vänd ej dit tillbaka.
Oliv. Hvarthän? – Cesario, stadna, hör din maka!
Hert. Hans maka?
Oliv. Ja; – Cesario, jag är din.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
