Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar. Trettondagsafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sid. 62. Se så! Tag nu på dig den här kåpan.
Denna scen emellan den till prest utklädde narren och den
arresterade Malvolio är ett af Shakspeares komiska
mästerstycken. På Shakspeares tid var, likasom något sednare i
Sverige, trolldomsväsende och besvärjande af djefvulen
mycket i svang i England. En sådan scen framställer Shakspeare
här, och den är så mycket mera komisk som det är en puritan
som här på skämt antages vara besatt af hin onde. Det
var nemligen puritanerna som i synnerhet sysselsatte sig med
djefvulens utdrifvande. Hunter, som gjort vidlyftiga
undersökningar så väl om anledningarna till detta skådespel som
om tiden för dess författande, gör mycket sannolikt att denna
besvärjelse-scen varit föranledd af en verklig händelse, som
då för tiden gjorde mycket uppseende. En medlem af den
ofvan nämnda familjen Starchy hade nemligen en son och
en dotter, som ansågos vara besatta af satan, och som
slutligen blefvo anförtrodda till botande af en puritansk prest vid
namn John Darrel. Saken väckte mycken skandal samt
blef föremål för en särskild skrift, som utom 1599 under
titel Discovery of the fraudulent practices of John Darrel.
Förhttaren var D:r Samuel Harsnet, först biskop af
Chichester, sedan af Norwich och sist erkebiskop af York.
Hunter framkastar den förmoda att denne Samuel Harsnet, som
i sina tidigare skrifter mycket ofta alluderar på teater och
dramatisk konst, varit personligt bekant och vän med
Shakspeare; det är emellertid icke utan interesse att se Englands
störste skald kämpa vid sidan af en bland landets förnämsta
prelater mot råhet, skrymteri och vidskepelse.
Sid. 68. Sanct Benedicts böneklocka. Ehuruväl scenen
är i Illyrien, talar dock narren om sanct Benedicts klockor
i London.
Sid. 71. Lik röfvarn i Egypten. Allusion på sagan
om Thyamis och Chariclea.
Sid. 76. Vid Herren, min fru. Originalet har den
komiska vändningen by the lord, madam.
Detta muntra lustspel är fullt af allusioner på dagens
händelser och seder och bruk i England på Shakspeares tid.
Öfversättaren har icke haft utrymme nog att fästa uppmärksamheten
vid allt, men hoppas dock hafva vidrört det väsendtligaste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
