Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titus Andronicus. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid samma gud, – hvad gud det ock må vara –
Som du tillbeder och i ära håller,
Att rädda gossen samt uppfostra honom,
Ty annars säger jag dig ej det minsta.
Luc. Jag svär dig vid min gud: det skall jag göra.
Aar. Vet för det första:
Jag gossen aflat har med kejsarinnan.
Luc. Vällustiga, omätteliga qvinna!
Aar. Hå, Lucius, det var idel fromhet
Mot hvad jag skall berätta dig på stund.
Af hennes söner dräptes Bassianus;
Lavinia de kränkte, skuro af
På henne båda händerna och tungan
Och gjorde henne putsad som du sett.
Luc. Du låga skurk, du kallar sådant putsad?
Aar. Ja bykt, kringklappad, putsad opp; det var
Ett trefligt puts för dem som gjorde saken.
Luc. O, hvilka råa bestar, dina likar!
Aar. Åh ja, det var af mig de lärde konsten.
Sin brånad ha de ärft utaf sin mor,
Så visst som man med trumf plär vinna spel;
Sin mordlust tror jag att de lärt af mig,
Så visst som doggen biter efter strupen. –
Må mina dåd nu vittna om mitt värde:
Jag förde dina bröder till den grop,
Dit Bassiani döda kropp var kastad;
Jag skref det bref som hittades af Titus
Och nedgrof guldet som i brefvet nämndes
Med Tamoras och hennes söners vetskap.
Och hvad har blifvit gjordt, som smärtar dig,
Hvarvid ej jag hjelpt till att ofärd stifta?
Jag spelte falskt om gamla Titi hand
Och, då jag fått den, drog jag mig ur spelet
Så full af skratt att jag höll på att spricka.
Jag stod uti en glugg och såg då han
Fick sina söners hufvu’n för sin hand;
Jag såg hans tårar, skrattade så hjertligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
