Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troilus och Cressida. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att oss afsäga sådan egendom,
Af tvång dertill förmådda? Är det möjligt,
Att så vanslägtadt tänkesätt som detta
Fotfäste fått i edra ädla hjertan?
Ej fins en simpel knekt uti vår här,
Som saknar bröst som djerfs och svärd som blänker
För Helena; ej heller någon ädling,
Hvars lif förspildt, hvars död oprisad vore
I strid för henne. Derför säger jag:
Försvarom henne! Ingen bland oss vike,
Ty hon på jorden icke har sin like!
Paris och Troilus, ni talat bra
Och resonerat öfver denna fråga,
Men ytligt dock, ej olikt unge män,
Som, enligt Aristoteles[1], ej duga
Att slå sig på moralfilosofi.
De grunder, dem ni anfört, leda mer
Till het passion uti ett upprördt blod
Än till att göra upp en klar bestämning
Emellan rätt och orätt. Hämd och njutning
För sant omdömes röst mer döfva äro
Än någon huggorm är. Naturen kräfver
Att en och hvar bekommer sitt; hvem är
I hela menskligheten mer befogad
Än mannen till sin hustru? Kränkes nu
Igenom lidelsen en slik naturlag,
Och sätta mäktigt folk, af partiskhet
För styfva viljor, sig emot densamma,
Så fins en lag i hvarje ordnad stat
Att qväsa dessa vilda lustarna,
De stormiga och oregerliga.
Är Helena spartanska kungens maka, –
Som hvar man vet, – så ropar ju moralen,
Naturens lag och statens högt att hon
Skall sändas hem igen. Ihärdighet
I vrånga dåd förminskar ej det vrånga,
Men gör det värre. Det är Hectors mening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
